Lättbetongtak

Detta avsnitt behandlar tak med armerade element av lättbetong. Eftersom lättbetongen ofta inte ger tillräcklig värmeisolering är dessa tak ofta tilläggsisolerade in- eller utvändigt.

 

Teckning: Agneta Olsson-Jonsson, SP

 

        Massivt                               Med utvändig                       Med invändig
                                                   tilläggsisolering                    tilläggsisolering

Kort historik

Lättbetongen uppfanns i mitten av 1920-talet av tekn dr Axel Eriksson och började tillverkas 1929 vid en fabrik i Hällabrottet, som Yxhults Stenhuggeri AB lät uppföra. Lättbetongen såldes till att börja med under namnet "ånghärdad gasbetong" men fick på 40-talet namnet Ytong. Denna lättbetong baserades på alunskiffer och var vad som skulle komma att kallas blåbetong. Att använda alunskiffer var fördelaktigt då skiffern är rik på kol och kunde användas som bränsle vid bränning av den kalk som ingår i lättbetong. Då innehållet av uran gör att blåbetong avger gasen radon påtalades det olämpliga i att använda alunskiffer som byggnadsmaterial av SSI år 1972, varefter tillverkningen av alunskifferbaserad lättbetong upphörde 1975. Men ända fram till 1980 har det byggs hus av blåbetong. Efter 1975 tillverkades även Ytong av finmald sandsten, cement och kalk, jfr Siporex.

I början av 30-talet framställdes av en forskargrupp inom cementindustrin lättbetong med cement och sand som utgångsmaterial, denna produkt kallade man Siporex.

Den lättbetong som användes i Sverige tillverkades av Yxhult AB och Siporex AB.

SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, Box 857, 501 15 Borås, Tel 010-516 50 00, E-post info@sp.se